Gästgast Helena om Ornö Runt

Det var en fantastisk kappsegling jag fick vara med om på Panache denna soliga lördag. Vi pingade startlinjen och gick sedan för motor nedanför startfältet för att se om det var fördel att starta vid lovart- eller läbojen. Startfältet innan bestämde sig för lovart. Panache behöver fri vind och diskussionerna gick om vi skulle satsa på lä för att få fri vind i stället för den fördel som lovart-start skulle ge. När det närmade sig start för oss visade det sig att man på de flesta båtar hade resonerat likadant, så planerna
reviderades och vi startade i lovart och fick en kanonstart. Hela tiden kollades det hur det gick för båtarna från tidigare startfält på deras kryssben och hur långt ut på kryssbenen man kunde gå utan att fastna i lä vid öarna. På kryssen upp mot Ornös nordvästra udde valdes säkerhet och chansningar undveks, vilket ledde till att vissa båtar ömsom var före ömsom efter, t.ex. Eminenta. Senare delen av kryssen kom DataCom i kapp som vi hade lämnat efter oss vid startbojen. Efter rundningen av bojen norr om Lilla Lökholmen sattes spinnakern, som är på hela 160 kvm. Det gav god fart och vi seglade upp i ledningen. Strax innan Tärngrundet vred vinden emot så vi inte kunde hålla spinnakern. Spinnakern togs hastigt ner och det vara tänk att gennakern nu skulle ge fart på båten. Vid Stora Penningskär åkte spinnakern upp igen och gennakern ner. Båtarna bakom lyckades hålla sina spinnakrar hela vägen och började närma sig. Minutiöst trimmades spinnakern av Chris tills vi hamnade i bleke mellan Landsätta och Tallkobben, där den svaga vinden ömsom kom från öster ömsom från andra håll. Vi blyade mot Tallkobben och lyckades fånga vinden som kom mellan Tallkobben och Stora Notholmen. Äntligen var vi förbi passagen och fick fri vind. Upp med genoan och ner med spinnakern. Glädjande ökade nu avståndet till de andra båtarna och framför allt till DataCom, som hade kommit i kapp oss under tiden vi låg i bleken mellan Landsätta och Tallkobben. Vid rundningen av Österbåden sattes spinnakern igen. Med en liten sväng runt grynnorna norr om Västerbåden och sedan gipp runt Kullbäling bar det av mot Rumpudden på Björkö. Vid Lindholmsgrund raceade 3 katamaraner/trimaraner med lätthet om oss i den lätta och byiga vinden. Så var det dax för kryss igen. Nu låg vi ju först bland kölbåtarna och hade då inte fördelen att läsa av hur det gick för de andra båtarna med de vägval de gjorde. Vi liksom Aida valde att gå väster om Segholmen, vilket visade sig vara det absolut bästa valet. DataCom och andra båtar valde att gå i Segholmsund, så dem såg vi inte mer. Vi passerade målgången som första kölbåt med det efterlängtade kanonskottet ljudande. Ah så härligt!

Helena