Vaknar före väckarklockan, typiskt scenario inför ett race. I synnerhet nu eftersom det är första gången för säsongen vi kommer till start. Kliver upp, spolar i mig en kaffe, två mackor, ett glas juice och ett ägg. Det borde vara i runda slängar någonstans kring 1800 trötta besättningsmän som gör i stort sett samma sak. Hur många mackor blir inte det? De vaknar också upp tidigt någonstans i eller kring Stockholm, spända inför dagen. Jag kan inte låta bli att fundera hur de har laddat inför årets Lidingö. Gjorde de som vi, ett par timmars träning på fredagskvällen för att hitta positioner, kolla vinklar, lägga upp taktik och märka upp skotpunkter? Kanske träffades de sent på fredagen och tog en pilsner före de loggade någon timme i fuktig sovsäck? Eller kanske gjorde de som så många andra, körde vidare med förhoppningen om att allt skulle sitta precis lika bra som förra säsongen.
Transporten in mot Lidingö var blöt, kall men angenäm. Äntligen står vi på båt igen och vi ska ut för att tävla. Det pirrar i kroppen, en del av oss med glansartad blick som säger allt. Någon sitter och tomladdar med blicken fäst vid land långt borta. Vår fördäckare, som kört bil hela natten från Kalmar, hittade kudden i skippers cabin två sekunder efter utläggning från Waxholms gästhamn. Det är bra, en trött grinig fördäckare är lika kul som att segla VOR med en motorseglare. Ombord sitter också tre killar som inte seglat med oss tidigare. De finner sig ganska snabbt i den jargong som råder ombord, inte helt olik andra båtar. Men det är dock bara på segelbåten Panache som man kan hitta gossen, gossens brorsa och längst fram på peket dessutom en ass fucker. Fundera på den du.
Vi går upp mot startlinjen för att pinga linjen. Vi får väder av vår navigatör som säger att det kommer blåsa på rätt bra under dagen. Någonstans kring tiotiden kommer det också spricka upp och vi ser ut att få segling under blå himmel tillsammans med 20-30 knops vind. Allt visade sig senare på dagen stämma till punkt och pricka. Vet ni vad det är för skillnad på Gud och vår navigatör? Ingen, vår navigatör är gud. Ni i Knutby får ursäkta mig för att jag säger det här men ni är bevisligen helt fel ute.
I sedvanlig ordning hittade vi ett par hundra andra segelbåtar i omedelbar närhet till Lidingöbron. De flesta ser ut att ha ätit sin frukost precis som vi och man kan börja känna stämningen i luften, det är race på g. Vi nickar försiktigt igenkännande till de besättningsmän vi passerar eller möter där vi går fram och tillbaka. Jag gisar att det var många stående hårstrån på de flesta i den omgivningen. Tre minuter före vår start får vi en reva i akterliket på 1:an. Kvällen före fick vi en reva på ungefär samma ställe då vi var ute och testade vår omsydda 2:a. Ingen var speciellt road av detta, vår skipper blev lika introvert och tyst som en skitnödig norrlänning på långtur i fjällen. Trots ett mycket snabbt genomfört segelbyte var vi något sena till start. Vi hittade rätt position men var 3-4 båtlängder efter övriga i gruppen. Detta seglade vi snabbt in och vi valde en moderat kurs något ovan de flesta andra i klassen. Vi gick mycket bra och hade fri vind, satte spinn ungefär i höjd med Frihamnen. Vi bar den bra för sb hela vägen ner mot Högudden och tuggade oss fram genom fältet. När vi skulle sätta årets första gipp fick vi bekänna färg för dagen, den gick sådär.
Lite felkopplat, brist i kommunikationen, för lite tränat och lätt förvirring gjorde att vi tappade ett par minuter. Lösningen var att riva direkt i förpiksluckan, koppla om och hissa igen. Bra lösning som gav oss möjlighet att segla vidare och snabbt ta ikapp det vi förlorat. Ostadig vind i både styrka och riktning gjorde seglingen spännande upp mot Elfvik och rundingsmärke. Vi seglade upp oss igen och låg bland de fem första båtarna tillsammans med två av X-35:orna som vi hade på var sin sida om oss. På en av dem en tvåfaldig Americas Cup vinnare som vi hade lovat vara före i mål. Han får helt enkelt skylla sig själv om han seglar på en så liten båt.
Vi gjorde en mindre bra rundning där vi dessutom hade problem att riva spinn. Till slut kunde vi ta ner den men hade då halkat för långt ner från märke och valde då att gå långt på första bb kryssben. De andra som gjort en tight rundning kunde ta fördel av viss landeffekt och vindbyar under tiden vi hamnade i mitten och längre ned mot Bogesundslandet. Men, kryssen upp genom Askrikefjärden var otroligt skön och det var en härlig segling vi fick där. Vi låg och kryssade ikapp våra tidigare misstag och hade mycket god kommunikation från besättningen på railen. Vi seglade upp oss så till den milda grad att vi misstänkte att vår placering var bland de 4 första i klassen. 100 fotaren Huyndai var första båt och därefter hade vi inte riktigt koll. Hela vägen hade vi haft ökande vind med sköna byar som fick oss att jobba ordentligt med seglen för att inte tappa greppet. Slagen satt riktigt bra och vi hade god fart genom de flesta av dem. Godkänd insats av samtliga ombord alltså. Någonstans strax innan eller i höjd med Skärviken kunde vi sträcka ut på samma bog och bara lämna de vi hade problem med på kryssen. Äntligen fick vi plocka ut fördelen av vattenlinje och något större segelyta. Vi kom in som tredje båt över linjen i en rätt brant halvvind i 25 knops vind. Det är fanimig en skön målgång då det blåser ordentligt och fräser framme kring fören. Båten är hel och besättningen likaså. Alla förhållandevis nöjda och glada med siktet genast inställt på nästa race tillsammans.
Besättningen kommer träffas för att snacka taktik och träna inför Gotland Runt. Där har vi ambitionen att ställa oss på prispallen, inget annat är att tänka sig. Bra båt, bra fart, bra segel, bra crew. Manövrarna kommer vi att genomföra med bättre fart redan efter kortare träning. Före Gotland Runt kommer båten att segla Watski 2 Star och där är ambitionen densamma. Sommaren är här och seglingen är på topp. Vi ses därute!
Einar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar