Sammanfattning Watski2star 2010

Det är söndag förmiddag och vi puttrar sakta efter en tankning i Saltis. Solen skiner och vi har en fjäderlätt bris i ryggen. Sjöställ, hanskar och mössor känns avlägsna, men de hänger som sparvar på mantågen på torkning. Efter en skön vila i Nynäs är det dags för en sammanfattning av årets Watski2star.

Första etappen

En riktigt usel start där vi av någon anledning fick in fel tid i startklockan (6 min istället för 5) gjorde att vi var sista kölbåt ut på banan. I den svala brisen blev detta dock inte så kostbart som man skulle kunnat tro eftersom vi kunde välja spår helt fritt. Då vinden var så lätt passade det oss bra att ligga lovart om fältet och undvika skitvind, något som vi vet är viktigt då vi är ganska tunga. Vi seglade upp oss och då vi girade mot Landsort kunde vi hissa gennakern. naturligtvis kunde vi inte sträcka in mot märket utan vi skar söderut. Visa av förra årets debacle på samma etapp valde vi att bärga gennakern och hissa den igen efter gippen. Gippen var förvånansvärt bra tajmad för direkt efter kunde vi skära direkt mot rundingen. Vi var med i fältet, vi gick bra och det var en underbar kväll till sjöss. Efter rundingen kom tävlingens bästa bog för oss. Med den nya lätt genuan la vi oss dikt på rhumbline ned mot Visby. Den nya genuan drog bra och bland de båtar vi plockade låg bland annat Aspecten och Österberg med J 120. Det var segling på helspänn - vinden låg hela tiden precis över vad vi behövde för bra fart i båten. Österberg kom dock tillbaka senare. Väl framme i Visby kunde vi konstatera att vi hade den 7 snabbaste seglade tiden, att vi låg 3:a i gruppen och 49 totalt. Vila, mat och så ut igen mot start.

Visby-Oskarshamn

Start i riktigt lätta vindar. Typiskt Visby. Trögt att komma iväg. Dock så pep det i ganska snart och vi tuggade oss upp i fältet. Först norr om rhumb, sen korsade vi och befann oss något söder om densamma i positioneringen inför rundingen utanför Västervik. Vinden avtog och avtog så vi tvingades skära mer och mer söderut under stora gennakern, bort från märket. Vi gick så långt vi vågade och hissade lätta genuan. En helt underbar upplevelse - komma in som styrbordsbåt med bra skärning och fart och kunna se säkert 50 röda lanternor jaga in från havet. Vår uppskattning är att vi rundade som 7 båt i fältet. Riktigt roligt. Efter rundingen blev det lite rörigt att hitta koncepterna med kurs och vind. Vi kände dock att vinden vred och dojjade så vi tog ett snabbt beslut att slå norrut. Detta visade sig falla bra ut. I en stor underbåge kunde vi sakta lyfta och lyfta upp mot en sträckbog direkt mot Ölands norra. Efter rundingen blev det kryss ned not Blä Jungfrun. Vi bedömde att det skulle vara fördelaktigt att segla bort från Öland och in mot land. med oss på bogen var Euforia, Max Mattiesen och 2 båtar till. Här skedde det som inte fick ske - vi hittade ett vindhål. Vi stannade och kunde se hur ett pärlband av båtar dundrade förbi nere vi Öland. Riktigt jobbigt. Istället för att befinna oss i början av fältet så halkade vi lngre och längre ned. Humöret sjönk och vår segling med det. Det var med lättnad som vi korsade mållinjen. Surt som ett polskt regn. Till sist hade vi 12 snabbast seglad tid, vi låg 62 totalt och 8 i gruppen. Snacka om att ta hissen direkt till källaren. Ett beslut som tyvärr inte gav förväntat resultat och godnatt. Att mötas av alla trevliga människor i Oskarshamn höjde humöret och efter en pizza var vi klara att ta oss an den sista etappen.

Oskarshamn - Oxelösund

Tredje gången gillt kan man säga om starterna. Denna gång gick det utmärkt förutom att vi stödes av en icke tävlande båt vilket ledde till att vårt spår mot linjen försvann. Sånt händer, eller som Tony Rickardssson i Björn Gustafssons tappning skulle sagt - "ja ä int bitter". Snabbt ut mot Blå Jungrun och sedan snabbt upp mecd gennakern. Vinden rätt i ryggen så vi valde att skära utåt havet. Ideliga vinskiftningar och variationer i vindstryka gjorde denna till en riktigt utmanande etapp. Dessutom tog brist på sömn och den eviga kylan ut sin rätt. Här kunde vi seglat bättre, men vi gav det vi hade. Efter rundingen vid Gustaf Dahlen kunde vi kryssa rätt bra in till Oxelösund.

Slutligen kan man säga att Watski2star är en årets höjdpunkter. trevlig bemötande, utmanande segling och en underbar stämning bland de seglande. Visst tävlar man, men i många fall kämpar man mest mot sig själv, mot kyla och trötthet och mot sin egen ambitionsnivå. Vi är nöjda med den första halvan av racet, då vi seglade riktigt bra och hade verktyg för att lösa det som vi ställdes inför. I lätta kryssar och på platta kurser har vi det fortfarande tufft, vi har inte riktigt hittat fartspakarna, men det kommer. Inför nästa års race kommer vi att satsa på att sova mer i hamn, köra mer autopilot och försöka vila ännu mer, mest för att behålla skärpan. Nu är alldeles snart i Vaxholm, inget är trasigt, underbara minnen och en hel del fina foton som vi kommer att lägga upp på vår hemsida inom kort.

Over and out från Panache för denna gång hälsar,

Andre och Fredrik